Olle Uddgren (d.2003) var en ledande personlighet inom torv och energiområdet med sin bas som vd för det statliga sedan privatiserade bolaget Svensk Torvförädling AB i Sösdala, Hässleholm. Med ingenjörskunnande i fokus och med genuin entreprenörsvilja var han inte rädd för att ta strid för det han trodde på. 1997 skrev Olle Uddgren ett brev till Svebio dåvarande vd Kent Nyström där han presenterade torvens utveckling inom Svensk Torvförädling samt slog ett slag för en fortsatt satsning på att utveckla verksamheten, bl a med våtkolning och elproduktion. OlleUddgrenBrevSvTorvforadling1997. Brevet ledde året efter också till en besök av undertecknad i Sösdala med Olle Uddgren, då han som pensionär besökte sin gamla arbetsplats. En artikel som publicerades i Bioenergitidningen nr 5 1998.
Krigsutbrottet 1939
Olle Uddgren fick som nyexaminerad kemiingenjör (K38) möjligheten att efter ett par år i skogsindustrin medverka och som vd från 1946 leda utvecklingen av en svensk torvbränsleproduktion, vilket resulterade i en brikettfabrik i Sösdala nära Hässleholm i Skåne. Handelsminister Per Edvin Sköld var själv med och bestämde lokaliseringen.
Där tillverkades den i Skåne berömda Kronbriketten från 1940 till 1965 då den lades ned då oljan helt tagit över marknaden. Kapaciteten var från början 50 000 t/år vilket utvecklades till 75 000 t/år. En central enhet i produktionen var den så kallade Peco torken som byggts av Svenska Fläktfabriken. Tekniken var engelsk. Produktionen vid Store Mosse i Sösdala samt från tre andra mossar i närheten fortsatte men nu med den nya marknaden som jordförbättringsmedel – växttorv.
Olle Uddgren har ända sedan den första Energiutredningen som tillsattes 1951 deltagit i Energidebatten. Den utredningen leddes av regeringsrådet Henrik Franzen och döptes till “I Atomåldern”. Han var aktiv i Svebio konferenserna på 80 och 90 talet och klagade jämt på att det var för liten tid avsatt för diskussion.
Oljekriserna på 70-talet
Efter oljekriserna på 70-talet som bland annat resulterat i bensinransonering kom försörjningstryggheten återigen i centrum. Sverige var då helt beroende av olja i alla sektorer. Det fanns vattenkraft, det fanns ved och det fanns också kol som alternativ, men vattenkraftsutbyggnad var inte miljömässigt gångbart. Den stora älvstriden slutade med ett beslut att bevara de sista fyra älvarna. Veden sågs inte som ett storskaligt alternativ av etablissemanget även om utbyggnaden kommit igång och kol hade belastningen att vara ett importbränsle. Torven, en svensk resurs, däremot fanns i stora mängder och tekniken var också tillgänglig.
Kärnkraftbeslut
När nu kärnkraften skulle avvecklas ville Olle Uddgren se en fortsatt storskalig satsning på torvenergi i Sverige. Torven hade redan expanderat kraftigt på 80 talet och Uppsala Energis byggde en brikettfabrik i Sveg vars produkt fördes med tåg i containrar till Uppsala. Även på andra håll i Sverige fick torv som bränsle en renessens bland med hjälp av ett särskilt torvstöd för nybyggnad av energianläggningar för torveldning.
Det Olle Uddgren nu ville var att gå vidare med den artificiella avvattningstekniken. Torvproduktionen hade alltid haft den nackdelen att all produktion fick ske på sommaren så avvattningen kunde ske med solenergi på fälten. I Sösdala fanns en teknik som utvecklats på KTH och senare på Lund och som realiserats i en komplett fabrik i skalan 1/10. Tekniken kallades våtkolning. En fullstor fabrik på 125 000 ton presenterades i rapporten Våtkolning av Torv av Sven Erik Hägglund redovisad i Teknisk Tidskrift 1960. Olle Uddgren skriver att man var världsledande i tekniken och den var demonstrerad såväl teoretiskt som i praktiken. Man ansåg sig löst problemet att ekonomiskt avvattna torv utan hjälp av solen. Men 1964 hade dock all vidare forskning av tekniken lagts ned då oljan översvämmade Sverige.
Skördeteknik
Olle Uddgren med kollegor i Sösdala vidareutvecklade tekniken med storskalig torvproduktion i systemet Peco. Torven frässkördades på fälten och stora maskiner byggde upp långa stackar som sedan under säsongen tömdes med hjälp av en smalspårig järnväg som gick in till brikettfabriken. Den användes också i stor skala på Irland där torven var basen för den inhemska energiförsörjningen där man istället för briketter direkt producerade el i kondenskraftverk som man byggt vid de stora mossarna. Konstruktionsritningarna för skördemaskinerna fick Sovjetunionen att beställa 137 skördemaskiner som alla tillverkades i Sverige.
I 80 talets renessens för torv i Sverige och Finland fick dock den så kallad Haku tekniken fäste. Ett flexibelt system som byggdes upp kring användning av stora jordbrukstraktorer som dragmaskiner för olika utrustningar varigenom dessa traktorer fick många drifttimmar till fördel för det lokala jordbruket. Torven säsongslagrades där istället i stora stackar på fast mark som kunde tömmas med lastbils ekipage.
Olle Uddgren och Hans Hessner leder allsången på en av många Svebio konferenser.
Olle Uddgren närvarade också flitigt på Svebios många konferenser och studieresor. Han blev senare också hedersmedlem i föreningen här på bild tillsammans med Hans Hessner också hedersmedlem då han leder allsången på en av många Svebio konferenser. Olle hade u en bakgrund från KTH och kunde med bravur framföra många av teknologsångerna.
Uppdaterad kortversion av ett föredrag hållet av Lennart Ljungblom på Svebios årsmöte den 4-5 april år 2000. Långversion
(Såväl den korta som den långa versionen kommer att uppdateras ytterligare)
Inför julen 1979 sände det lilla konsultföretaget HB Novator ut en julhälsning till cirka I 00 personer. Denna hälsning inkluderade en inbjudan till “biobränsleklubben”. Undertecknare var Lennart Ljungblom, Henrik Lundberg, Karin Segerud och Gunvor Dahl. Så initierades Svebio, Svenska Bioenergiföreningen.
Under de fem första åren utvecklades föreningen från källarlokalen på Stora Essingen i Stockholm till en landsomfattande organisation med medlemmar från såväl leverantörer som köpare av tjänster, bränslen och utrustning liksom konsulter och övervakande myndigheter. Föreningens ide var och är att utgöra ett forum för kunskapsutbyte och att på saklig grund agera för en utveckling av bioenergimarknaden. Föreningen hade vid periodens slut etablerade sig snabbt som en väsentlig aktör i den energipolitiska debatten och det självklara forumet för bioenergikontakter.
Bakgrunden till bildandet var att vi hade arbetat med bioenergi under två år och genomfört ett antal systemstudier bland annat rapporten “Publicerade bedömningar av bidrag från nya energikällor” som i princip dokumenterade varenda uppskattning som gjorts under 70-talet om nya energikällor. Dessa arbeten gav oss många kontakter inom och utom landet.
Efter några månaders organisationsarbete bildades Svenska Bioenergiföreningen på försommaren 1980. Lennart Ljungblom blev föreningens första verkställande sekreterare och mellan Novator och Svebio upprättades ett avtal där Novator med ensamrätt svarade för föreningens tjänster och tillhandahöll behövlig personal samt lokal. Den löpande ersättningen till företaget var beroende på att Svebio fick inkomster. Mao ett mycket starkt incitament. Föreningen gjorde en riktig rivstart och arrangerade redan under hösten tre arrangemang, det största handlade om emissioner från eldning med biobränslen.
Det var mycket papper att hålla reda på. Gunvor Dahl, anställd på Novator skötte merparten av kontorsservicen under de tidiga åren. Här står hon i köket i vår första lokal på Stora Essingen i Stockholm.
Dagen då en svart limosin stannade utanför dörren minns vi. Chauffören öppnade bildörren och landshövding Bengt Norling Svebios första ordförande kliver ur och går trappstegen ner i vår källarlokal på lilla Essingen och sätter sig i fällstolen som var vår besöksstol. Efter presentationen av verksamheten tog vi Bengt Norling, fd kommunikationsminister med på lunch och på ett passande ställe taxifiket på lilla Essingen.
Styrelsen sammansättning var viktig. Varje plats i styrelsen tilldelades en uppgift, t ex att representera skogsnäringen, lantbruket, konsultbranschen, myndigheten, värmeverk osv. Den principen står sig fortfarande. Svebio har därigenom klarat av att förbli en bred intresseförening och inte domineras av någon speciell intressegrupp.
Innan Powerpoint, Henrik Lundberg bläddrar med OH bilderna under en föreläsning.
En bärande ide var att skapa kontakter, ibland kallade det vi bedrev för en omfattande koppleriverksamhet. Varje konferens innehöll en rejäl bankett. På banketterna hölls tal, det sjöngs snapsvisor och andra visor och vi hade limericktävlingar – det var tryck. Ingen av oss som var med glömmer Åke Mårtenssons underhållande historier eller PO Nilssons snapsvisor.
Åke Mårtensson, från landstinget i Skaraborg, en mästare på limmerikar. På bordets vänstra sida syns också Sven Stridsberg, som var med under många år i föreningens verksamhet och i sitt konusultföretag också svarade för flera banbrytande tekniska utredningar
Tidningen Bioenergis första utgåva kom i maj 1981. Vi hade ett handlingsprogram på vilket vi sålde medlemskap och lyckade också erhålla några viktiga startbidrag. Bland annat vågade vi på det sättet sätta igång tidningsprojektet. Vi valde dock en stram enkel linje och ett litet sidantal. Vi tog hjälp av en tidningskonsult från Stockholm för att lägga upp inriktningen. Men vi svarade redan från början för all layout och innehåll själva.
Tarja Nylund , anställd på Novator, var en riktig stjärna på att sälja prenumerationer. Hon hade buskoll på varje reklamutskick och följde med grafer på väggen reultatutvecklingen dagligen. Här marknadsför hon tidningen på ett Elmia event i början på 80-talet..
Torv 81 var det årets stora konferens var med 220 deltagare i Wennergrens center. Vi sprängde lokalerna och fick lov att använda en inhyrd hjälp för att se till de två hissarna fylldes till sista man för att vi skulle hinna med lunchen utan att spräcka tidsschemat.
Torven var då ett mer konfliktfritt biobränsle till skillnad från skogsbränslet. lngmar Öhrn då på Domänverket sedermera blev också han landshövding avslutade dagen med att fråga om det fanns intresse för att Svebio skulle arrangera en torvresa till Irland – det fanns det och resan blev av.
Pellethearingen maj 81 blev välbesökt. Bland många inlägg efterlyste Åke Engström, produktchef på Parca Norrahamar en standard för pellets, ungefär som den som fanns för koks. Detta för att fabrikanterna av eldningsutrustning skulle få något att rätta sig efter. Man klagade nämligen under hearingen just på eldningsutrustningen.
Första spadtaget i Mora pelletsfabriken tas av Ingmar Eliasson, energiminister. Av väsentlig betydelse var också att den privata fristående träpulverfabriken i Ulricehamn invigdes – Den drivs numer av Södra träpulver ett dotterföretag till Södra Skogsenergi. (2015 heter ägaren Agroenergi Neova Pellets, gemensamt ägt av Lantmännen och finska Vapo). Den stora kunden blir Göteborgs Bostadsbolag.
Mora fabriken å andra sidan revs och· lades i malpåse men är nu i moderniserat skick åter uppbyggd utanför Gävle av Mellansvenska Biobränsle, Mebio. (Numer, 2015, också en del av Agroenergi Neova Pellets)
I Bioenergitidningen redovisades 1981 en sammanställning av befintliga kommunala biobränsleeldade anläggningar. Åtta stycken från 3 MW i Mora till 35 MW i Växjö fanns. Fem av dem startades under 1981.
340 personer kom till Vårmötet 1982 som hade temat torv samt pellets. Öppningen -gjrdes av industriminster Nils G Åsling. Han berättade att reglerna för torvskörd skulle förenklas
Den stora konferensen i Mora med invigning av värmeverket genomförs. Den blir ett äventyr. 400 deltagare i Mora som vill snabbt komma fram och tillbaka till Stockholm. Svebio chartrade 5 extra flygplan men eftersom kontorsdatorerna på den tiden inte var så avancerade så kunde vi inte prestera passagerarlistor i bokstavsordning. När dessutom ett plan går sönder på hemvägen så blir resultatet förvirring.
– Planmässigt utnyttjande av tillfälligheter – det är bättre att bli hängd för något man gjort än för något man inte gjort, två citat av Moras kommunalråd Lennart Thorslund
Inför Mora evenemanget kände vi att vi passerat gränsen för källarföretaget och verksamheten lades upp mer professionellt. Vi flyttade strax efter också in till stan, till Aftonbladets hus i gamla Klara kvarteren, mitt emot Klara kyrka. Centralare kunde man inte komma.
På årsmötet i Mora antogs ett ambitiöst handlingsprogram med kulmen i genomförande av världskonferensen och utställningen Bioenergi 84 i Göteborg.
En mycket intressant bild. professor Gustaf Sirén berättar på en energiskogsodling för fyr prominenta bioenergipersoner. Från vänster Sixten Olof Regestad, direktör från MoDo (Domsjöfabriken) som gjorde en extremt stor nytta för att få med skogsindustrin in i bioenergin. Jarl Mared brikettproducent som utvecklade sitt företag till den största producenten av pellets och briketter i Sverige och som också blev Svebios ordförande. Birger Isacson, som var den som verkligenhöll ihop föreningens styrelse under de första fem åren. Han var det närmaste en mentor jag haft. Till professionen var han näringspolitisk chef på LRF. Till höger Kurt B Hedén. Avdelningschef på NE. företrädare till Energimyndigheten, mycket avgörande för föreningens bildande och från 1983 anställd på Novator som ansvarig för det stora Bioenergy 84 eventet.
Svenska Torvproducentföreningen och Sveriges Träbränsleproducenters förening bildades.
Motståndet växer. Naturvårdsverket basunerar uppgifter om uran i torv och TT sprider välvilligt budskapet. Det hela mildrades lite senare av bl a Birgitta Timm på Naturvårdsverket som berättade att dosen av radondöttrar i ett torv eller koleldat värmeverk motsvarar på ett år den dos man får på några timmar i hemmet.
Braskaminen mördas av Konsumentverket och energisparkommitten gick tillsammans ut i pressmeddelande och sade att vedeldning är dyrt. De hade blandat ihop fastkubikmeter och löskubikmeter. Riksantikvarieämbetet menar att det är olämpligt att värma upp kyrkor med flis då det tar för stor plats. Träindustriarbetarförbundet säger mer väntat nej till värmeverk i Umeå och branschgruppen Svenska Träskivor lika väntat nej till värmeverket i Ängelholm, argumentet är att tre skånska spånskivefabriker behöver råvaran.
Lennart Ljungblom Svebios första vd och Ursula Krische som bl a under flera år var redaktör för tidningen Bioenergi, båda , delägare i Novator tillsammans med Sven-Olov Ericsson som varit nära Svebio i över 20 år och under lång tid expert på Vattenfall och Industridepartementet.
Bioenergy 84 blev en utställarmässig succé, liksom även konferenserna. Något liknande har inte upprepats i Sverige Mässnumret av Bioenergi var förstås stort, fortfarande största på 20 års utgivning!
Kent Nyström, Svebios tredje verkställande klev för första gången in i våra sammanhang 1984. Han presenterade det nya projektet torv från Sveg till Uppsala på föreningens vårmöte i Karlstad.
Växthuseffekten tas upp på allvar av Bert Bolin. Vi tar ett raskt steg till dagens problem när vi konstaterar att professor Bolin professor vid meteorologiska institutionen höll ett föredrag i Nybro vid invigning av värmeverket talade om koldioxidproblemet.
Han gjorde det, Tidningen Bioenergi publicerade och Svebio erbjöd en lösning redan 1984. Ytterligare ett bevis på att mycket har hänt under åren.
Samtidigt finns massor kvar att göra.
Tre Svebio ordföranden på en bild. Från vänster Lennart Schotte (gd Domänverket, landshövding), Ingemar Öhrn (skogsdirektör Domänverket, landshövding) och Hemming Larsson (Lärare, föreningsordförande från Södra Skogsägarna)
Föredrag hållet av Lennart Ljungblom på Svebios årsmöte år 2000.
(Vid denna publicering oktober 2015 har jag lagt till vissa bilder och uppdaterat företagsinformation)
av Lennart Ljungblom publicerat på www.novator.se 2015.12.22
I slutet på sjuttiotalet och på 80-talet satsade Nämnden för Energiproduktionsforskning på utveckling av energiskog o flera olika programområden. En del innehöll skördeteknik. Bilden visar en så kallad buntskördare, Den klipper av och buntar ihop stammarna stående och lägger sedan ner dem på marken för senare uppsamling.
Det är ett litet exempel på vad som ryms i våra omfattande arkiv som dokumenterat det mesta som har hänt sedan 1977 då vi började arbeta med bioenergi. Genom att vi under alla år publicerat tidskrifter och arrangerat konferenser och fotograferat och fotograferat så finns det stora skatter av händelser att botanisera bland. Här kommer vi successivt bygga upp en stor dokumentation av bioenergins historia.
