Komposten behöver näring, luft och vatten
En kompost fungerar egentligen på samma sätt som vi människor. Den behöver också rätt sammansättning av näringsämnen och luft för att fungera. Även komposten ger ifrån sig restprodukter i form av gaser, vätska och fasta ämnen. För att komposten skall må bra måste den skötas på rätt sätt.
Felaktig skötsel leder till att komposten protesterar genom dålig lukt och långsam nedbrytning. Kunskap och handlag är grunden för att lyckas med komposten
Den biologiska process som sker vid kompostering är en av naturens vanligaste processer.
Det är egentligen inget annat än en omvänd fotosyntes.
Vårda mikroorganismerna
Luftens syre reagerar med kolhydraterna i det organiska avfallet och bildar koldioxid, vatten och energi. Mikroorganismer utför detta arbete åt oss. Vår uppgift vid kompostering är att se till att mikroorganismerna får så gynnsam miljö som möjligt för att fungera.
Experten
Detta låter enkelt men kanske inte så lätt att genomföra i praktiken. Vi har tagit hjälp av Martin Robertsson, doktorand vid Institutionen för Trädgårdsvetenskap vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp, som arbetar med hushållskompostering.
Illustration: Ingela Jondell
Lufttillförsel viktig
Kompostering sker när organiskt material bryts ned av luftens syre. Det är en så kallad aerob process. Färskt material kräver mellan fem och sju liter luft per kilogram torrsubstans. I slutet av processen minskar behovet ner till omkring 2,5 liter.
Finfördela
Det är viktigt att syre ges möjlighet att tränga in i materialet. Därför bör det vara så finfördelat att alla delar av komposten blir syremättad. I blandat avfall bör luftvolymen vara minst trettio procent. Syrets förmåga att tränga in avtar snabbt med djupet. Det tar fjorton minuter för syre att tränga in en millimeter i avfallet, men det tar hela tjugotre timmar innan syret nått in tio millimeter.
Vatten behövs
All biologisk aktivitet sker i vattenfas. I komposten omger sig mikroorganismerna med en syremättad bubbla. Det är alltså viktigt att komposten är fuktig och att det finns god kontakt mellan vatten och omgivande luft. Vattenfasen skall transportera in syre till mikroorganismen och samtidigt föra bort den koldioxid som bildas vid komposteringen.
Urkramad trasa
Vattenhalten i en kompost bör vara mellan femtio och sextio procent. Komposten skall kännas som en urkramad trasa. För mycket vatten leder till att porerna fylls med vatten, som hindrar lufttillträdet. Om vattenhalten sjunker under trettio procent bromsas den biologiska aktiviteten avsevärt.
Vid komposteringen bildas som sagt vatten. Det är nödvändigt för balansen att detta vatten kan transporteras bort. Lakvattnet måste dräneras ur komposten och det kan infiltreras direkt ner i jorden.
Strötillförsel
Strö tillsätts till komposten av två skäl. Dels binder det upp bildat vatten så att komposten inte blir för fuktig, dels är ströet strukturbildande så att luft kan cirkulera i komposten. Omrörning sker i komposten i syfte att förbättra kontakten med luften.
Kvävebehovet
Material som skall komposteras består av döda växt- och djurceller, som innehåller kväve i form av aminosyror. Mikroorganismerna använder kväve för att bygga upp nytt organiskt material. Kväve i form av ammonium eller nitrat utgör också en energikälla för vissa bakterier. Dessa omvandlar kvävet till kvävgas, som utgör åttio procent av vanlig luft.
Kol - kvävebalansen
Alla komposterare kommer i kontakt med den så kallade kol/kvävebalansen. Tillgång på kväve ökar mångfalden av mikroorganismer och därmed omsättningshastigheten i komposten. Det är av samma orsak som en odlare gödslar sin mark. Gödsel, animaliskt avfall och även gräsklipp kan användas för att tillföra kväve. Kol/kvävebalansen (C/N) skall ligga mellan 25 och 35.
Kväverikt material, C/N-halt under 25, förlorar sitt kväve i form av ammoniak. För höga värden ger en för långsam nedbrytning.
Syreunderskott är miljöfarligt
Som framgår ovan skall syrefattiga miljöer undvikas vid kompostering. Kvävet omvandlas till lustgas, som är skadligt för ozonskiktet. Dessutom blir nedbrytningen ofullständig och metan, en växthusgas, avgår från materialet. Martin Robertsson har i sina studier uppmätt låga halter av lustgas.
Bidraget från kompostering kan maximalt vara en halv procent av samhällets totala utsläpp. Landets våtmarker släpper ut mer än femtio gånger så mycket lustgas. Några utsläpp av metan har inte kunnat registreras vid kompostering.
Hygienisering
I en normal isolerad kompost av den typ som rekommenderas till hushållsavfall stiger temperaturen till upp mot sextio grader på grund av den energi som frigörs. Hög temperatur under lång tid gör att sjukdomsalstrande bakterier dör. Detta kallas med ett annat ord för att komposten hygieniseras.
Storskalig
Kompostering utförs även i stor skala vid våra avfallsanläggningar. Det är då ett alternativ till rötning, som är den diametralt motsatta metoden.
Rötning sker under syrefattiga, så kallade anaeroba, förhållanden. Syftet är att få ut brännbara gaser, metan, som kan användas som bränsle vid fordonsdrift eller i fjärrvärmecentraler.
Efter rötning erhålls ett slam som innehåller mer kväve än kompostjord. Kvävet kan dock omvandlas till ammoniak vid oförsiktig spridning av slammet.
Mellanting
Ett mellanting mellan rötning och kompostering utgörs av gamla tiders komposter på landet. De var placerade bakom uthuset och bestod i princip av ett nedgrävt cementtråg. Den typen av kompost används idag som latrinkompost.
Enligt riktlinjerna måste materialet efterkomposteras i mer än sex månader för att det skall hygieniseras. I gamla tider ångades kompostjorden för att vara på säkra sidan. Slutprodukten blir mer näringsrik än en normal kompost.
Gräv ej ned avfall
Det har även förekommit en diskussion om att gräva ned det organiska avfallet direkt i marken. SLUs experter förkastar denna metod. Avfallet bryts ned under anaeroba förhållanden och ger ifrån sig gaser som är direkt giftiga för växternas rötter och för djur.
Bristen på syre gör att temperaturen inte kan stiga. Materialet hygieniseras inte.
Det finns idag en diskussion om kompostering eller rötning är den metod som är att föredra. I mindre skal är kompostering den enda användbara metoden för privatpersoner som vill hantera sitt organiska avfall på egen hand. Vi återkommer med en översikt på de komposter som är tillgängliga på marknaden.
Text: Börje Åhgren
Illustration: Ingela Jondell
| 
