Artikel från Kretslopp nr 7-8 97 TILL KRETSLOPP HEMSIDA

Fällor och fel på vägen genom Hallandsåsen Hela Sverige har nu lärt sig namnet på ett tätningsmedel, Rhoca Gil. Skälet är mycket tragiskt, förgiftade brunnar och döda kor i följderna av det som kallats nittiotalets största miljökatastrof. Egentligen är det många i och för sig vällovliga föresatser som givit en katastrofal följd. Vi skall här försöka ge en förklaring till hur det kunde bli så illa. Det finns egentligen ingen anledning för någon att förgifta naturen av ren illvilja. Alla inblandade parter, Banverket, Rhone Poulenc och Skanska, har satsat miljardtals kronor på sina miljöprofiler, mer pengar än de nationella miljödepartementen haft till förfogande. Dessa pengar är nu bortkastade. Banverket vill bygga ut Västkustbanan för snabbtågen och med dubbelspår. Därmed kan järnvägen bli ett konkurrenskraftigt alternativ till de långtradare som kämpar uppför backarna på Hallandsåsen. Just där går järnvägen i ett krokigt och backigt avsnitt som drar ner kapaciteten för tågen. När tunneln planerades gjorde Banverket en eftergift till Båstads och Ängelholms kommuner. Dessa skulle inte hamna bortom det nya spåret. Svåraste vägen Följden blev att Banverket valde den svåraste vägen genom åsen, den väg som geologer varnade för. Längre in mot land finns fast berg att borra tunneln i. Här begicks det första grundläggande felet. Nu fastnade Banverket i åsens lera. Leran är mycket vattenrik och utgör grundvattentäkt. Brunnar hotade att sina om grundvattnet försvann ut genom tunneln. Därför måste tunneln bli vattentät. Som tätningsmedel valdes ämnet Rhoca Gil, som visat sig fungera vid ett tjugotal projekt sedan 1969. Medlet har använts vid dammbyggen, kloaktunnlar och andra projekt som verkar ha varit väl så svåra som Hallandsåsen, men inget har varit så stort. Det vatten som trots allt läckte in i tunneln under borrningsarbetet pumpades upp på åsen för att på nytt få infiltrera ned i åsen. Detta är det andra felet. Det tätningsmedel som inte stelnade pumpades ut i Hallandsåsens bäckar. Rhoca Gil består av två lösningar, varav den ena är en vattenlösning innehåller det giftiga akrylamid och ett ämne som heter N-metylolakrylamid. Det är den senare som är verksam i tätningsmedlet. Denna lösning blandas med natriumsilikat, vattenglas, som är tämligen ofarligt. Det användes av husmödrar förr i världen för att konservera hönsägg. Allt späds med vatten och sprutas in i berget där det stelnar i sprickorna och stoppar vattenflödena inom cirka en timme. Rhoca Gil stelnade inte på grund av att det blev för utblandat med vatten. Den uppgiften har vi fått direkt från Rhone Poulenc. Det kan finnas flera orsaker till att lösningarna blivit för utspädda. En är helt enkelt att vattenströmmarna i åsen är så stora att tätningsmedlet spolas ut innan det hinner stelna. Detta är en händelse som måste gå att förutsäga. En annan orsak till den felaktiga blandningen, kan enligt Rhone Poulencs vd Lars Wester vara, att för mycket vatten har tillsatts vid spädningen. Nedtonade risker I den mänskliga naturen ligger också att såväl Banverket, som Rhone Poulenc och Skanska nedvärderat riskerna med tätningsmedlet. Om arbetarna vägrar befatta sig med ämnet försenas tunnelbygget ytterligare. Med nedtonade risker är det inte svårt att tänka sig att de som arbetat med tätningsmedlet har behandlat det som vilken cement och betong som helst. Det står i och för sig i produktbladen att den som använder Rhoca Gil är ansvarig för att det hanteras på rätt sig. Det är ett sätt för leverantören att friskriva sig från ansvar. En anklagelse mot Rhone Poulenc har varit att de uppgivit koncentrationer som varit för låga, 1,5 procent akrylamid istället för de nio procent som sedan uppmätts. Frågan som måste ställas är om de skydd som använts är tillräckliga för att klara den uppgivna mängden, som redan den är 10.000 gånger mer än det hygieniska gränsvärdet. Dessutom finns det för liten kunskap om giftverkan hos den 37-procentiga vattenlösningen av N-metylolakrylamid. Den kan också bidra till förgiftningen, enligt uppgifter från Kemikalieinspektionen. Instruktioner saknas Halterna i leveranserna av N-metylolakrylamid har visat kraftiga variationer. Det kan också ha bidragit till att utspädningen blivit för stor. Det mest allvarliga är dock att det saknas instruktioner om hur mycket vatten som Rhoca Gil tål. Vi har inte kunnat hitta någon uppgift om den saken i de trettiotalet sidor produktinformation som vi fått från Rhone Poulenc. Rättsliga processer är igång för att hitta någon skyldig. Miljöminister Anna Lindh har tillsatt en kommission, se sidan 28, som skall utreda vad som hänt. Det skall bli intressant att se om de över huvud taget kommer fram till något svar. Problemen med tunneln har sin orsak i en rad samverkande faktorer, där grundproblemet är att tunneln byggs på fel plats. Sedan har ett antal försök gjorts att rädda ett från början hopplöst projekt. www.banverket.se www.rhone-poulenc.com www.skanska.se Börje Åhgren

	Länkar till Novator Internet:	Hemsida	Företag	Personer	Miljö	Bioenergi	Energi